Nålar
Idag har jag kommit över min sprutfobi. Tror jag. Jag satt utomhus innan och tänkte
"Herregud, folk kan bryta ben och föda barn i flera timmar utan att få ångest. Detta tar 3 sekunder. Och om mitt tolvåriga jag klarade detta utan problem, varför skulle inte jag kunna nu? Skärp dig förfan".
Väl inne i väntrummet fick jag vänta 40 minuter för att jag var tidig. Där satt jag och fokuserade på att ta djupa andetag och inte titta så mycket på klockan. Sedan när jag blev inkallad och hon beklagade att man inte kunde få bedövning så började jag storböla. Sedan stack det till pyttelite och så var det över. Vafan? Sedan gick jag omkring i hela stan svinlänge och kände mig unstoppable. Sjuk känsla att lyckas övervinna en skräck.
Det var tolv grader ute och inte ett moln på himlen. Så himla bra. När jag kom hem hade jag fått en femma och riktigt fin kritik på inlämningsuppgiften webbhandeln.